Ja.. Jag har inte skrivit nåt om det. Må det vara länge sedan men 2020 när mitt helvete var relativt nytt fick jag ett brev av K. Minns inte hur jag tog emot det då, om jag var vid mina sinnes fulla bruk att förstå vad hon skrev, men det brevet förvisades till en låda med tanken att det var ett vänligt och omsorgsfullt sätt att be mig dra åt helvete. Det föll nästan i glömska. Men för en tid sedan kom jag över det, och jag häpnade... Hur kan jag inte tagit åt mig av det då? Hur kunde jag inte förstå innebörden av det? Det var en total kärlekshyllning!
Hon berättade hur ofta jag befann mig i hennes tankar och dessutom sa att vi skulle prata om ett år om jag bara slutade kontakta henne. Hon förstod att vi behövde tid från varann gissar jag.. Men utan att minnas den perioden fortsatte jag med mina desperata och patetiska kontaktförsök och det gick ju som det gick. De som vet vet. Kanske skriver om det längre fram.. Men jag har ju alla dessa 6,5 år som gått inte kunnat sluta tänka på henne, det har kännts som hon varit i mig, runt mig och med mig. Och alla jag har försökt prata med henne om säger att jag är besatt, ska gå vidare och glömma henne. MEN DET HAR VARIT TOTALT OMÖJLIGT! Det känns som hon bor i mig! Kanske fick jag en förklaring i brevet.. Hon så att jag fått en del av hennes hjärta och att jag aldrig kommer vara helt ensam för att hon sänder ut kärlek i universum till mig. Det förklarar det.. Och när jag läste det med mina 2025-ögon, då stod det klart som korvspad att vi kommer få kontakt igen. Jag måste bsra ge henne space, inte skriva mer och fortsätta utveckla mig själv. Och när jag förstod detta, var det nåt fundamentalt som ändrades i mig. Jag fick sån jävla kraft! Hon skrev också att jag skulle göra henne stolt ute i världen och då blev jag plötsligt stolt.. Alla känslor av självömkan, självtvivel, offermentalitet och sorg blev totalt istället totalt fokus på målet. Vi kommer ses. Och om jag ska göra henne stolt så behöver jag fortsätta utveckla mig själv, stå för vad jag tror, vara mitt bästa jag och jag tror behandlingen jag ska på snart kommer vara ytterligare steg i rätt riktning. Jag skulle göra henne stolt sa hon.. Men HON gör mig redan stolt! Och insikten att någon som HON faktiskt älskar mig trots allt vi gått igenom gör att jag känner mig så kraftfull, motiverad och balanserad!
Ja kära K.. Jag känner din kärlek ♡ du har gjort mig så stolt sen dag 1, jag vet att jag måste gjort dig så besviken som du någonsin blivit på någon dessa år jag var på botten och sorgen för hur illa det var med mig måste varit handikappande för dig.. Jag gör vad du vill! Våra mitt bästa jag sa du, göra dig stolt, sluta med droger, ta hand om Tuva och gå på Na. Det är i att-göra-listan!
Jag trodde trappan mot himlen skulle medföra successiv lättsamhet, glädje, mycket leenden och skratt men jag börjar förstå att det är en kamp att komma dit, så.. Jag känner mig mer badass, egoistisk på ett positivt sätt som min handläggare på FK säger att jag ska vara, kontrollerat aggressiv och jag låter den galningen som de försökt kuva blomma ut och stå för mitt mörker jag bär med mig. Jag ber inte om ursäkt för att jag är jag längre! Och detta.. Det har gjort att jag tagit många kliv upp.
Ja.. Men samtidigt inga förväntningar om att det ska bli hon och jag, i drömmen hade hon pojkvän. Men hon var inte bara min älskare, hon var min bästa vän med. Och med allt bra som hänt med mig är jag säker på att hon skulle ställa upp på att vara vän igen.
One Love!
/Lion
Lägg till kommentar
Kommentarer