Intresset för Trappanmothimlen.se har varit högt senare veckorna för att störtdykt efter senare dagarnas inlägg. Men vet ni? Jag har sökt bekräftelse hela mitt liv. Bett Gud om att få en ryggdunk av far, ett leende från mor eller hejarop från "vännerna". Little did i know att den enda jag behövde bekräftelse ifrån är jag själv.
Senare tiden har jag blivit min egen livs kärlek. Och det önskar jag alla! Min sanning är inte bunden till vår tids moderniteter och flugor, eller kulturella doktriner på något slag. Inte heller har jag min familjs ständiga skuldbeläggande röst i mitt överjag som ger mig ångest och dåligt samvete när jag går utanför den Levstadianska eller Lindellska normen. Inte heller sväljer jag något partiprogram med hull och hår eller kanske ännu vanligare, köper något åsiktspaket någon vän har man ser upp till. Jag försöker finna eviga andliga principer som inte är bundna till nån nation, ras, civilisation, parti, religion eller något liknande. Jag är världsmedborgare. Och med det menar jag inte bara Tellus, utan hela Universum, alltså Guds Rikes medborgare. Hur kan gemene man falla in i masspsykoser konstant bara för att majoriteten köper den och vända kappan efter vinden som att det var självklart? Köpte inte Svenssons prostituerade efter jobbet för ett ögonblick sedan och det var accepterat? Tyckte inte 87% av svenskarna att SD var nazister nyss? Var inte amfetamin knark som bara pundare använde innan 50% av befolkningen fick ADHD och fick Elvanse utskrivet? Var inte @Martin en lojal vän till mig som brydde sig och dessutom uppgav sig för att vara VD på ett företag innan han började leverera paket och hans näsa blev en dm lång (alltså större än hans kuk) Jag har zoomat ut.. Jag är inte ett barn av vår tid. Jag är ett barn av evigheten. Och framför allt är jag inte rädd längre, för jag har haft min Katarsis, jag har mött Satan själv och dragit linor och haft gruppsex. Han släppte mig ur skärselden och önskade mig lycka till i min vandring till hans kollegor, ärkeänglarna i himlen. Och jag längtar så.. Döden är min befriare. Men ingen brådska dit. Nu ska jag njuta av min jorddröm tills det är min tur. Kanske kan man få nån att vakna i alla fall.
Ta hand om er!
Puss & kram
/Lion
Lägg till kommentar
Kommentarer