Har några vänner iaf ♡

Ibland tänker jag... Att om K anammat den syn på mig som alla mina följare, forna vänner och bekanta, familj och släkt har, att jag förtjänar att isoleras och unvikas, att mitt gränslösa beteende senare 6,5 åren varit för mycket för henne, att hon önskar att hon aldrig träffat mig. Då önskar jag att hon resolut kunde uttrycka sina negativa känslor mot mig, be mig dra åt helvete och "finnish me off for real". 

Ös ut hat mot mig, riv ur mitt hjärta och stampa på det och släng det till grisarna. Säg att jag är sjuk som inte kan sluta tänka på henne och att jag ska söka hjälp. Säg att du aldrig vill se mig igen, att jag skämt ut dig och att du gått vidare för länge sen.. Så kan sanningen vara. Då skulle jag önska att du inte var den där genomsnälla kvinnan som inte vill såra nån och ge mig falska förhoppningar.. För som jag upplevt det, har hon sagt bestämt NEJ till 99% men lämnat en gnutta hopp till mig.. Det är så jag uppfattat det. Men jag kan vara verklighetsfrånvänd, ha önsketänkande.

Men det var K som visade mig att magi existerar, hon visade mig hur jag förtjänar att bli behandlad, hon visade mig vilken klass på kvinnor jag borde hålla mig till, hon gav mig en familj när jag ingen hade, hon lyssnade på mig och med sitt varmhjärtade och omsorgsfulla sätt försökte få mig att resa mig och fick mig att förstå mitt värde. Hon hade ett leende att dö för. De finaste ögonen i världen. En r*v utan dess like. Hon tog sig an denna i samhället misslyckade grabb och med hennes ytterst magnifika kärlek gav mig det jag behövde och hur JAG för första gången i mitt liv kände att jag tillförde så mycket skratt, trygghet, djupa samtal, tröst och support till en kvinna av hennes kaliber. I hennes sällskap kände jag mig så jävla bra! Jag VISSTE hur mycket jag tillförde i hennes liv. Men sen kom tvivlen.. Hur kunde någon som HON älska någon som MIG!? Det förstår jag nu.. Men då var självkänslan inte lika bra.

Och H... Det var inte rättvist mot henne att kalla henne min nr1. Jag skulle förklarat att K alltid kommer bo i mitt hjärta som den första och största kärleken men att hon gärna får bli min nr 2. Det hade varit ärligt. Men jag vet inte med H.. En del av mig tror hon bara såg mig som en steppingstone och var en player utan dess like. När hon några veckor efter att ha dumpat mig blir ihop med J så kändes det som sådant svek. Han är totala motsatsen till mig! Hon ändrade utseende, klädstil, musikstil och blev J:s bitch att göra vad han ville med. Det gjorde ont.. Men jag trodde länge på vad hon sagt till mig, att hon skulle komma tillbaka. Men efter ett halvår gick jag vidare.. Den lojala stannar singel och läker såren. Men jag dömer henne inte.. Attraktionen rår man inget för och hon hade tidigare sagt att hon var kameleont men det är fan obehagligt att vara med om. Men jag önskar henne all lycka till. Minns inte så mycket annat än att jag vet att vi hade det jävligt bra, men det var innan jag fick vänner, så.. vår isolation från trygg gemenskap tärde på oss. Men min intuition säger att det var sann kärlek med, hon gick bara vidare till nån hon uppskattade mer. Och dom verkar ju ha det bra vad jag hör så god speed.

Avslutningsvis.. Rättspsyk så att jag var alvarligt psykiskt störd. Jag känner igen mig i Borderline. Är allt mutt skrivande bara självskadebeteende? Att jag är gränslös och provocerande och hämtar från mina mörkaste och känsligaste vrår för att se till att broarna är brända för evigt? För att straffa mig själv? Eller dom? Jag känner ju att det gått så jävla långt nu, så värre kan det väl knappast bli? Om jag väcker avsky, eller bara gör folk obehagliga till mods eller tycker jag är pinsam så känner dom i alla fall NÅGOT för mig. Att jag har den kontrollen i alla fall. Att få människor att känna och tycka något om mig i alla fall istället för att bara ignorera mig och glömma mig.. Behandla mig som luft.

Men nu tillhör jag den 1% jag passar med. Och det gör mig stark. De dömer mig inte. De bryr sig. De backar och supportar. De svarar alltid när man ringer och har liknande intressen som jag. Jag är inte ensam längre. Om K väntar längre fram så kommer jag vara mycket mer rustad för att vara den lilla till stora roll hon behöver mig till ♡ Allt för henne...