Möt Johnny Lions

När jag var 13 år gammal lärde Adde C mig "smoke on the water" på gitarr. Det ledde till att jag köpte elgitarr och spelade i olika konstellationer som spelade punk och hardcore fram till 21-års åldern. Sedan gick vi skilda vägar och jag köpte mig ett par akustiska gitarrer och började skriva låtar i ren självterapeutisk ändå men jag hade inga andra visioner med musiken annat än att det var kul och läkande. Jag har inte spelat mina alster för mer än en handfull för jag har alltid kännt mig så dålig och att musiken inte är värd lyssnare. Men nu kliver jag ur garderoben som 100% autodidakt glad amatörmusiker och tänker att min musik kan förevigas på TTH.

När jag och grabbarna i INA satt på McDonalds i Köpenhamn 2004 och skulle på Roskildefestivalen tog en av de mitt Solo-medlemskort (solo var en märkesklädesbutik i lkpg) och kastade på golvet. Jag tyckte det käbdes så förnedrande att plocka upp det så jag lät det vara. De började gasta "Johnny Solo" och det var hånfullt, inte med glimten i ögat. Så sen den dagen blev mitt "artistnamn" Johnny Solo. För visst har jag kännt mig som solo genom livet, alltid ensam bland folk. Helt utan backning, inte ens från familjen. Så jag tyckte det kändes passande. Men.. Det jag väntat på sedan jag var 12-13år har hänt nu. Jag har mitt egna gäng. Folk som ser mig för vem jag är, som vill lyfta mig och respekterar mig, som ser mig som jag själv gör, en jävligt bra man helt enkelt. Så.. Johnny Solo finns inte mer. Han var det jävligt synd om. Ur askan av hans död reser sig Johnny Lions istället precis som en fågel Fenix. Han är medveten om att han varken är så duktig på att sjunga, spela gitarr, skriva texter eller komponera låtar men det är ÄKTA, kommer från mitt innersta och ärligt talat tycker jag i alla fall det är bättre än alla låtar någonsin på melodifuckingfestivalen, dansband och annan kommersiell skit. Förutom hjälpen med "smoke on the water" har jag utvecklats 100% på egen hand både när det gäller sång och gitarrspel och genom åren har jag bara koncentrerat mig på mitt eget skapande så jag är bara influerad av mig själv då den ENDA låt jag någonsin kunnat av annan artist är "where is my mind" med Pixies. Så precis som med mina målningar kanske det inte är så "professionellt" eller "kvalitativt" men det härrör från äkta kärlek, evig väntan på att vinden ska vända och lidande som bara de som varit i skärselden kan förstå. Och viktigast av allt. Det är JAG! Jag ska sluta skämmas för mig själv, jag duger! "Tro på dig själv" som min beroendeterapeut säger. Jag har alltid uppmuntrat och blivit imponerad av precis alla som skapar men jag har varit min egen största kritiker! Det är det slut med, det här är jag. Raw, naked and unplugged. Om du inte gillar vad du hör så behöver du inte lyssna. Men som sagt, jag ska sluta skämmas för mig själv.

Låten jag delade idag "feel like home" är den enda inspelningen jag hittar med mig. Det kanske finns några till. Men jag har ett 30-50 tal låtar jag tänker att jag ska spela in. Och jag kommer definitivt skjuta från höften! Precis som vi människor behöver det inte vara perfekt. Det är jag för lat för att åstadkomma. Det blir max 2 tagningar med mina obefintliga skillz i studion och så blir det vad det blir.

Håll till godo.

/Lion