Gud är med mig!

Visst slog jag i botten i somras.... för en gångs skull ska jag hålla vad som hände privat, men som vanligt var kvinnor o droger inblandade. Det fick mig att bli desperat, och jag valde att lita på den sista låten i spellistan J som Matte gjort åt mig på Spotify. Den heter "know the gospel". Så.. 4-5 år efter att spellistan gjordes trillade poletten ner. Jag skulle lära mig om kyrkan! Men Pingst tilltalar inte mig, svenska kyrkan kan jag inget om. Men söta missionärer har kommit upp i mitt facebookflöde senare åren och berättat att man kan kontakta dom dels om man är ensam, men även om man vill utveckla sin spuritualitet. Så.. det gjorde jag. Jag kontaktade Jesu Kristi Kyrka Av Sista Dagars Heliga. Även kallade Mormonerna.. 

Det första riktiga mötet jag hade med dom var magiskt. På morgonen var GS hos mig. Jag bröt ihop totalt av sorg och saknad för barnen och att jag är så jävla psykotiskt rädd för så många människor och hur det försvårar mitt liv. Ett riktigt mentalt breakdown. Strax innan jag skulle träffa missionärerba ramlade nedre hyllan av 2 ned i golvet med mina buddistiska böcker. Kvar blev ett foto på Tuva, en bok om vipassana och en bok av Paulo Coelho. Sen hade jag ett 1,5h långt samtal med 2 missionärer och en äldre gubbe från kyrkan och det kändes fantastiskt! Jag gillade verkligen deras energi och mötet gav mersmak! Jag ville definitivt träffa de igen!

Efter mötet gick jag o köpte en gorbys pirog. Väl uttagen ur micron såg jag att pirogen var delad mitt itu, i 2 halvor! Jag kan inte mycket om Jesus men direkt gick tankar till att man delar brödet för att äta Jesu kropp och kanske var det så jag gjorde! För sanningen är att jag som är en stor syndare som ägnat mitt liv åt vin kvinnor och sång har tyckt det varit äckligt att bara säga Jesus! Hahaha! Det har liksom tagit emot! Men efter mötet med dessa missionärer och det mystiska med en nedfallen hylla och en delad pirog tog jag det som ett tecken på att jag är på rätt väg!

Sedan dess har jag regelbundet gått på gudstjänst, söndagsskola och träffat missionärerna. Och ju mer jag lär mig om kyrkan desto bättre känns det! Visst, jag gör inga löften förens jag döper mig, men jag är oerhört nyfiken på detta samfund och villl lära mig mer om deras tro o syn på Gud, Kristus och Skapelsen. Det känns som sådan frihet... Det känns som jag genom mitt spirituella sökande sista 20 åren gett mig ett 10 000 bitars pussel men little did I know att jag var tvungen att lägga det med.. Med Jesu Kyrla får jag hjälp med det. Och självklart kommer jag inte köpa grisen i säcken, att köpa ett färdigt trosystem utan att använda mitt intellekt och mina erfarenheter och spirituella kunskap är uteslutet. Men det jag bestämt mig för är att sluta fokusera på österländska filosofier och religioner och nu lära mig om Kristi Kyrka och deras trosystem. Men jag kommer ta mina Sanningar med mig...

Här kan jag få en tillhörighet. Ett samfund som delar min starka tro på Gud och som kan lära mig om Kristus. Som kan lära mig om Jesu lära och framför allt lämna den breda väg jag varit på och ta sikte mot en smalare väg. Allt för att få tillgång till himlen med all dess Gudomliga härlighet.

Ärligt talat... Kanske var den himmel jag sökte denna kyrka. Jag känner mig så upplyft och upprymd av samnanhanget och känner att jag måste lägga band på mig själv för att inte flyga för högt...

Det går helt enkelt bra nu. Lättheten jag visste skulle införa sig när jag funnit rätt har kommit till mig och livet är bara så magiskt. Tacksam 🙏 Har börjat be varje dag, de senaste 7 åren har jag bara alltid tackat Gud för vad han ger mig men på senare har jag aktivt börjat be för mina älskade. Min dotter Tuva främst, hennes storasyster och mitt bonusbarn Vilja, Mor o Far, Ida o Eric o deras barn, Clara o Emelie, Elin o hennes familj, Hanna och minst lika viktiga Katrine och hennes familj och självklart missionärerna och församlingen. De har jag börjat be regelbundet för. Känns inte lika aktuellt att be för sig själv.. Vem är jag att kräva saker av Gud!? Jag ber bara att han ska fortsätta att vägleda mig som han gjort så länge och få mig in på den rätta vägen. Det börjar uppenbaras nu!

Men jag är nöjd med det lilla... Jag accepterar allt och förväntar mig inget. Men min intuition säger mig att Gud har en plan för mig och jag kommer få njuta av frukterna på livets träd och leva i överflöd av kärlek, gåvor, lycka o frid. Jag har anat det mer och mer.. Livet har blivit så vackert på senare. Trots existensminimum så har jag allt jag behöver och om livet "bara" hade fortsatt så här hade jag varit nöjd men i mina drömnar får jag umgås med alla jag älskar och saknar men vem vet, det kanske inte är i detta liv mina drömmar går i uppfyllelse utan nästa!? Kanske är det efter döden jag når den högsta vinsten!? Så länge ska jag vara tacksam för det lilla och njuta av att jag har sådan fin lägenhet (som dessutom är sanerad nu), att magin omger mig, att jag känner Guds änglar vaka över mig och fortsätta hoppas o tro på en bättre morgondag. Det ultimata vore ju Guds paradis på jorden. Kanske är det ingen omöjlighet!? Man får väl se till att umgås med likasinnade och skapa sin egna lilla klick av paradiset!? Det enda jag behöver är mina döttrar och systrar! ❤️ Kom hem snälla älskade ni! Jag vet att vår himmelske Fader förlåter alla våra synder och gör oss fria från skuld och skam och tröstas det som behöver tröstas ❤️ Låt oss tillsammans be om en bättre morgondag där vi får vara samlade under Gud och all hans barmhärtighet. Kristus visar vägen... Var starka och tänk i kärlek och förlåtelse så ska jag göra detbsamna.

i Kristu mamn. Amen